HUNDHIMLEN

"Grief is the price we pay for love"


Ringlets Elver "Hardy"

Till minne av Hardy.


Stjärnglimtens Norpa

Vi hann med att tävla en del innan Norpa blev för sjuk

LP 1 , tre 1 a pris klass 1 , 1 a pris klass 2, 1 a pris klass 3, Uppflyttad lägre klass spår

Norpa var en duktig jakthund och hon öppnade en helt ny värld för mig när det gäller retrievern som apportör. Vi startade på några inofficiella jaktprov, hon utförde allt med glans, dock var hon inte helt tyst och då håller det inte.



Via Edsberg Cilla "Gemma"


Duckpond strange sunbeam "Zeke"


Zeke var min första jaktgolden, en trevlig och arbetsvillig kille. Vi tränade och tävlade Bruks spår och Lydnad. 

Zeke fick atopisk allergi och astma, han medicinerades med kortison och vaccin under några år tills det inte var ett värdigt liv längre.

Ringmaster Hudson "Lotus"


Lotus min första golden retriever, en herre som gick sin egna väg från början till slut. Självständig med väldigt liten samarbetsvilja. Ändå var han en trogen vän och hade en speciell charm. Lotus hade en dålig vana, han snodde mina trosor och strumpor, inte en tugga, bara svalde dem fort som busen. Det resulterade i många veterinärbesök o ett par operationer tills en dag då han svalt ett par trosor som satt så illa till i tarmarna att det inte fanns något att göra.


Roseridge Regal "Alex"

Flera gånger har jag varit inne och försökt skriva om Hardy, även fast det nu gått ett par år sedan han fick vandra vidare så gör det lika ont och tårarna bränner.

Jag ser tillbaka på honom med stor tacksamhet, att få ha honom till låns och uppleva det starka bandet till en annan varelse under 6 års tid är få förunnat.

Jag och Hardy apporterade mycket på andjakter samt tävlade med fina resultat på lagtävlingar, B prov och C prov. Vi hann också med att starta på kvalificeringsprov A med godkänt resultat.

Hardy vi ses igen.

What we have once enjoyed we can never lose. All that we love deeply becomes a part of us - Helen Keller











Norpa var en härlig jaktgoldentik, alert, glad, vänlig och en perfekt tik att ha i flocken. Hon höll ordning och reda på ett tryggt och vänligt sätt.

Norpa fick allergi och bronkit, till en början kunde vi hålla klådan under kontrollerande former med hjälp av bad två gånger i veckan, låg dos kortison och specialfoder. Bronkiten var den som tog mest på henne, från att ha orkat massor och haft en superkondition så blev hon slö, hostade dygnet runt och livsgnistan liksom avtog. Hon var tvungen att gå på en hög dos kortison länge och det tog hårt på henne. Det var svårt för mig att se när tiden va inne för hennes fortsatta färd utan mig.

En klok vän och veterinär sa till mig "Sandra, det är dax att släppa taget nu"

Norpa somnade in i mina armar med en djup suck och lämnade ett stort tomrum efter sig.

Norpa <3









Lilla Gemma var en häftig liten springer spaniel som jag hämtade i Fjugesta. Hon hade ett riktigt läckert sök och hon hade verkligen talang.

Gemma var hälften så stor som sina syskon så något fel var det redan från början. Det visade sig att hon hade måttlig patella luxation på båda knän och hennes vinklar var inte helt normala. Jag prövade att operera henne men det blev inte bra. Långa tider med vila, rehab, vila, rehab gör inte gott för en högenergisk hund. 

Inte nog med att hennes knän inte blev bra så blev hennes mentalitet påverkad negativt av att inte få utlopp för sin jaktlust.

Gemma somnade hemma i min famn, det var det svåraste beslutet att ta, en ung hund med massor av livslust som måste avsluta sitt liv.